Nu har det gått ett tag sedan den senaste uppdateringen igen. Jag tappade lite tempo och inspiration i samband med mammas begravning, men nu känns det som om jag har hunnit landa och smälta saker lite grand.

 

Jobbmässigt så började jag på en ny kurs i förra veckan "WISC-IV fördjupning" 7,5p vid Uppsala universitet. Jag går kursen tillsammans med mina två psykologkollegor i resursteamet. Förra veckan var vi på två heldagarsföreläsningar i Uppsala. Störst behållning hade jag av Dawn Flanagans föreläsningar - den kvinnan var otroligt strukturerad och påläst. Helt klart min bästa utbildningserfarenhet sedan jag tog examen! Min ena kollegas dotter bor och jobbar i Uppsala. Hon har ett mycket spännande jobb på ett företag som heter Starbreeze som gör dataspel och jag, Jonas och Lena fick en mycket intressant guidad tur på företaget. Efter att först ha fått skriva på sekretesshandlingar för att inte avslöja några industrihemligheter.

 

Hundmässigt: Mest aktuellt är att jag har tid för att fylla på Zaras vaccination i morgon, som god tvåa är det dags för höftleds- och armbågsröntgen. Detta är tydligen ett omdiskuterat ämne i schäferkretsar både vad gäller metod och rätt tidpunkt att göra röntgen. Jag ringde och talade med uppfödaren (Sara) och fick tydliga besked. Dels är det mycket viktigt vilka sederande medel som används under själva proceduren - hunden får inte vara alltför sederad för då kan röntgen visa på höftledsfel som inte finns. Det är också viktigt att hunden ligger i exakt rätt ställning med bakkroppen. Enligt min uppfödare så var det i princip djurkliniken i Partille eller djurkliniken i Strömsund som var att lita på i dessa frågor. För min del blir det närmast till Partille så i morgon ska jag ringa och beställa tid, planen är att hitta en tid under sportlovet så vi får det färdigt innan nästa löp som infaller i mitten av mars. Avseende tidpunkt så har jag hört ganska mycket snack om att man ska vänta med röntgen tills hunden är närmare två år så den hinner muskla på sig ordentligt eftersom detta kan stabilisera mindre defekter. Enligt min uppfödare så visar ny statistik att det inte är så stor skillnad mellan de hundar som röntgas närmare ett års ålder och de som röntgas närmare två års ålder. Sannolikt gör det heller ingen större skada för hunden att vänta med röntgen, men om hunden har problem med armbågarna och man börjar träna lite mer intensivt med övningar som innehåller hoppmoment så finns risken att en hund med svagar armbågar får pålagringar. Dessa pålagringar är sedan svåra att skilja från medfödda pålagringar vid en senare röntgen. Detta skapar problem ur avelssynpunkt för uppfödaren. Jag fick också en del allmänt skvaller om Zaras kull, den består tydligen av ganska omogna individer (vilket jag tycker att jag kan märka här hemma ibland) så MH testet kommer inte att ske under våren som först varit planerat utan i samband med kennellägret i sommar (sannolikt vecka 30). Jag har redan förhandsanmält mig till detta läger, förra sommaren hade tydligen 60 personer varit anmälda - undrar hur många hundar som var med? 40-50? Häftigt med så många Gråmannshundar på samma plats!

 

Jag ser också i min gästbok att "Oskarshamns-Emma" hört av sig och bjudit in till torsdagsträningar på OBK. Jag är tacksam att jag är påtänkt och tänker definitivt försöka ta mig ner till klubben på torsdagar.

 

 

Idag har jag varit i skogen och tränat med Zara. Jag åkte hemifrån vid 8.45 och var hemma vid 14.30, vi körde sök och spår. På sök sände  jag Zara 7 gånger uppdelat i två omgångar tre i första och fyra i andra. På slutet fick hon kolla in figgen halva vägen sedan vände jag bort henne och hon tog med sig apporten tillbaka med hjälp av inkallning. Sedan hade vi ett apellspår på en äng, två vinklar tre apporter + slutapport. Hon missade andra vinkeln  och fick lite hjälp, resultatet blev två apporter + slutapport men då hade hon gjort sju sändningar på söket + att det blåste ganska mycket på ängen. Men jag tror att både jag och Zara är ganska nöjda med dagen.

Har precis kommit hem från Maxi med veckans dos av dagligvaror. Har nu suttit nästan en vecka och rättat enkäter på projektet och det känns som om de aldrig kommer att ta slut. Kan redan nu inse att jag kommer att behöva ta till en hel del kvällstid för att få alltihop inkodat i SPSS nåväl när det är klart så är det klart och jag behöver inte göra precis det här några fler gånger om jag nu inte absolut vill det förstås.

 

Gårdagens prognos om träningsverk visade sig stämma, men det blev inte riktigt så illa som jag befarat, men nog känns det alltid och i morgon är det dags för ett nytt pass.

 

Idag rymde Zara hemifrån, hon har nämligen börjat öppna ytterdörren om vi inte låser den. Nu har vi dessutom strul med låset och det går inte att vare sig låsa eller låsa upp inifrån längre - utifrån går däremot bra. Så allt blir lite omständigt så det måste fixas snarast. Zara tog dock bara en liten runda till bak i trädgården där hon hittade en Noah bajs som hon mumsade i sig och innan Annika fattat läget fick hon sig en härlig slick i ansiktet - det är aldrig tråkigt med hund. Nu undrar ni kanske vad en Noah bajs gör bakom vår trädgård? Jo, Noah och David hade någon skum lek för sig i garaget där Noah bajsade i en låda och David kissade på golvet. Jag tömde ut lådan i skogen bakom trädgården och där hittade Zara den goda bajsen. Det är aldrig tråkigt med barn heller...

Träningsvärken efter måndagens tennis var konstigt nog nästan obefintlig. Förmodligen blir det inte lika smärtfritt i morgon för idag var jag med Jonas och körde ett styrketräningspass på Nautilus. Rygg och biceps efter uppvärmning i roddmaskin blev det och jag höll faktiskt inte igen någonting, svag som en nykläckt kyckling karaktäriserar väl dagens insats, men känns skönt att försöka få igång kroppen igen. Hoppas nu att jag kan få lite kontinuitet på detta - min kropp behöver det verkligen.

 

Zara är frisk i sin mage igen - skönt. Hon är dock stundtals nästan en pina att gå ut med, om hon är kopplad vill säga. På kvällspromenade fick vi en schäfer framför oss och någon obestämd blandrashund bakom oss och Zara tillbringade i stort sett hela rundan med att först springa så lång framåt som möjligt och därefter springa så långt bakåt som möjligt. Mot slutet när jag kunde gå över på andra sidan gatan lugnade hon ner sig hyfsat. Det är inte heller helt riskfritt att ha henne lös längre - hon har sprungit ifrån Annika tre gånger, hon kommer i.o.f.s. tillbaka efter i storleksordningen tio minuter, men det är ju läskigt att inte ha koll på henne hela tiden. Hon har även sprungit ifrån mig en gång, anledningen var två rådjur som korsade skogsstigen kanske 30 meter framför henne. Hon har tidigare inte alls brytt sig om rådjur utan varit tämligen nöjd med att jag ekorrar och harar. I detta läge var det bara jaktinstinkt för hela pengen och jag trodde ett tag att jag skulle få gå hem utan hund, men hon kom tillbaka och då gällde det ju att inte skälla ut henne när hon faktiskt kom. Men det gick ganska lätt eftersom jag just då var mer lättad än förbannad.

Zaras mage är något bättre idag. Jag har i.a.f sluppit de extra rundorna på natten. Magproblemen har förmodligen orsakats av ungefär en halv skål med vitlökschips som saknas från Denniz rum. Men humöret och energin är det då rakt inget fel på... ...vi var tvungna att återgå till helstryp fär att Annika inte ska släpas runt efter en galopperande hund. Det känns lite som ett misslyckande, jag hade helst sett att jag kunnat släppa halvstrypet också... ...men sånt är livet.... ...tonårsfasoner. Annars är favoritsysselsättningen för tillfället kamplekar i alla dess former... ...det och alla sorters träning... kul!

 

Idag planerade vi lite grand inför en fördjupningskurs i WISC-IV som jag och kollegorna ska gå på i Uppsala. Bland annat debatterade vi färdsätt dit. Jag som är bekväm av mig förespråkade hyrbil, för att vi skulle slippa ta hänsyn till tågtider + att bilresan går ungefär en timme fortare än att resa med tåg - priset är ungefär det samma eftersom vi är tre personer. Lena kontrade med miljöskäl och jag och Jonas fick raskt ge oss - det är inte tillrådligt att kompromissa vare sig med miljön eller Lena!

Har tillbringat dagen med att sammanställa data från "Barn i balans" projektet. Jag har avsatt veckan till att avsluta projektet så det blir till att koda åtskilliga enkäter och lägga in dem i en SPSS fil. Ska bli skönt att lämna detta bakom mig även om det varit intressant att hålla på. Det är bara det att tiden inte riktigt räcker till så projektet har förvandlats från något närande till något tärande och jag behöver inga fler tärande projekt för tillfället.

 

Jag har även varit och spelat tennis idag - det var flera månader sedan sist och Lars-Erik körde hårt med mig i en hel timme. Jag kommer garanterat att ha ruggig träningsvärk i morgon. Har även pratat med Jonas om att börja träna på Nautilus - eller snarare var det Jonas som frågade mig om jag var intresserad - det handlar om ett par 45 minuters pas i veckan som man kan lägga in på lunchen. Jag tror det vore en god idé, dels för att jag gått på tok för mycket i vikt och dels för att jag vet att jag får mer energi och blir på bättre humör om jag tränar. Samtidigt vet jag hur svårt det är att ta sig den där tiden när det är som körigast på jobbet. Men jag tänkte åtminstone ge det en chans.

 

Zara har diarré så jag fick gå ut med henne ett antal gånger i natt och hon bajsade säker sju gånger, någon vattning gul sörja när vi gick kvällspromenaden. Men än så länge är allmäntillståndet bra och hon dricker som hon skall. Får hoppas att det snart år över.

Har tillbringat helgen i Malmö. Jag, brorsan och Noah åkte ner på fredagen. Vi tog det lugnt på nerresan och stannade och åt i Växjö. Väl nere i Malmö var vi och hälsade på mormor Mildred. Mildred var i bättre skick än vad jag befarat och hade faktiskt försökt laga mat till oss, en inte föraktlig prestation för en 95-åring! En lite rolig händelse mitt i allt det tråkiga var att Mildred gav bort en hushållsassistent till mig eftersom hon hört från Annika att jag bakade bullar förra gången hon ringde. Grejjen är den att den här assistenten köpte Mildred förmodligen någon gång på 40-talet och när hon stolt överräcker sin gåva säger hon käckt: "Anders, om du skulle få problem att sätta ihop tillbehören så är det bara att gå in i närmsta electroluxaffär så hjälper de dig!" Vi har en kompis som jobbar på Electrolux home här i O-hamn och jag överväger starkt att ta med mig assistenten till henne - bara för att se reaktionen! Fredagkvällen (och natten) tillbringade vi hos mina goda vänner Stefan och Anna, Dan och Sussi anslöt sedan och vi tittade på film (REscue Dawn) och slaskade i oss godis. En trevlig kväll i goda vänner lag. På lördagen lämnade vi Noah till Titti och Johnny (mormor och morfar) och de hann med såväl McDonaldsbesök som besök i leksaksaffär under tidne som jag, Theo och Mildred åkte till Olle i Skivarp. Sedan på lördagkvällen åkte vi till Lennart och Camilla (farmor och farfar) i Hästveda och övernattade där innan det var dags att åka hem idag. En helg med blandade känslor som tagit en del på krafterna. När jag kom hem tog jag därför med mig Zara på en lång skogspromenad och vi stannade och tränade lite lydnad på ett lugnt favoritställe som jag hittat "mitt inne i skogen". Skönt för både mig och Zara. Nästa steg med mamma blir begravningen den 25:e januari.

En lugn dag har förflutet på jobbet. Eftersom vi fått en "nygammal" kollega som började i januari har vi avsatt i stort sett en hel vecka för planering och genomgång av läget - lyxigt. Lyxigt - men nödvändigt. Den tänkta veckan har i.o.f.s krympt ihop en del. Dels har vi fått i uppdrag av teamledaren att arbeta med åtgärdsförslag som krävs efter att vi blivit utvärderade, för detta avsattes en heldag i stort sett. Sedan faller fredagen bort för min del eftersom jag behöver åka till Malmö med brorsan och fixa lite efter mammas bortgång. Bland annat behöver jag titta till min gamla mormor som behöver lite stöd just nu.

 

Brorsan kommer för övrigt ner hit redan i morgon, han ska nämligen recipiera (initieras) i vår lokala frimurarloge och då har jag lovat att följa med. Jag hade egentligen slutat med min aktivitet i ordenslivet eftersom jag tyckte att familjen behövde mig bättre just nu, men brorsans reception kan jag inte missa med "hedern" i behåll. Fast egentligen är jag inte jättesugen på ordensliv för tillfället.

 

Har precis kommit hem efter en tidig veckohandling på Maxi, jag har varit "tvungen" att förbereda lite grand inför Malmöresan eftersom Annika blir själv med David och Zara. Noah får följa med mig och Theo till Malmö något han ser fram emot mycket. Han är inte så medveten om orsaken till resan och han hade ingen speciellt tydlig relation med sin farmor utan ser väl mer "pappas" nuvarande fru som sin egentliga farmor. Nu var det meningen att vi skulle hälsa på svärföräldrarna också när vi ändå var nere och mormor och morfar skulle "passa" Noah när jag och Theo åkte vidare till Olle i Skivarp, men nu har mormor sannolikt nedkommit med influensa så vi får väl se hur den biten kan lösa sig.

Det börjar att bli glest mellan mina inlägg, men just nu är arbetssituationen tämligen hysterisk + att hemsituationen är lite slitsam med småbarn som inte sover som de ska så jag är tämligen trött mest hela tiden. Dessvärre blir hundträningen också lite lidande när det är på det viset, jag har varken ork, möjlighet eller tålamod att träna så som jag egentligen skulle vilja och så får jag dåligt samvete över detta... ...men jag har fått hem en nomesele och en spårlina i.a.f. och idag var jag en sväng på klubben och träna i snöfallet. Vi var fyra tappra ekipage förutom instruktörerna. Det blev ett riktigt hyffsat pass trots allt och det börjar utkristallisera sig en grupp som vill lite mer och som kommer att fortsätta att träna även efter kursavslut och det känns kul. Fick även erbjudande om att hämta ut nycklar till klubbhuset så man kommer åt att tända belysingen på appellplan om man vill träna kväll någon gång.

 

Nu till helgen försvinner stora delar av familjen till Malmö eftersom lillsvågern ska gifta sig. Jag blir kvar här hemma med David och Zara medans Noah åker till sin kontaktfamilj. Det kommer att arrangeras en grabbkväll härhemma på lördagen - det ska bli trevligt. Nästa gång Noah ska till sin kontaktfamilj så ska jag se om det är något på gång i Hultsfred så jag kan göra ett besök där - utan barn denna gång för att helt kunna koncentrera mig på hunden.

Nu var det ett tag sedan sist. Min dator är tillfälligtvis svårt sjuk och sitter fast i en ständig loop av omstarter när den försöker ladda windowa. Jag försöker fundera ut hur jag ska få ut viktig information från hårddisken innan jag formaterar om eländet. Har tillfälligtvis återgått till min gamla dator eftersom jag inte orkar leva datorlös någon längre tid.

 

Idag har jag varit på brukshundsklubben och tränat lite. Zara var på gott träningshumör och jag (vi) lyckades få hyfsad fason på hoppet efter en relativt liten träningsinsats. Den här hunden har ofta lätt för att lära sig (jag har dock ibland svårare att förklara för henne vad det är hon ska göra). Platsliggningen är fortfarande ofta ett aber. Idag låg hon kvar sina två minuter men reser sig upp då jag är på väg tillbaka och är ungefär en meter ifrån henne. Hon blir så glad (och kanske förväntansfull inför belöningen som hon vet snart ska komma) att hon inte fixar att ligga kvar hela tiden. Detta problem fanns även vid sitt stanna kvar, framförallt när jag lämnade henne i riktning rakt bakåt. När hon tycker att hon klarat något svårt kan hon inte vänta in belöningen...  ...blir jag sedan arg på rösten så börjar hon krypa... ..och jag måste bygga upp henne igen... ...funderar på att köra en mildare korigering i dessa lägen, kanske ett "Fel." i normal samtalston och sedan bara ta om det igen och bryta när hon fått lyckas. Så körde jag idag...

 

 

På den positiva sidan finns också att det verkar dra igång en "skogsgrupp" även i O-hamn efter att grundkursen är slut där vi kan köra i första hand sök och spår - sedan kan vi köra brukslydnaden på torsdagar. Ska prova att vara med i.a.f., detta innebär ju inte att jag lämnar H-freds gänget utan det blir komplettering på hemmaplan. Så träningsframtiden ser relativt ljus ut tycker jag.

En ganska blandad vecka lider nu mot sitt slut. Idag har jag varit i Hultsfred igen Lasse Neij hade en föreläsning om hundars mentalitet, föreläsningen var egentligen mellan 10 och 2 men jag och Lena stannade bara till 12. Jag tyckte det var synd att Zara skulle tillbringa hela dagen i bakluckan på en bil så vi hade planerat lite eftermiddagsträning. Jag, David och Zara anlände till H-fred vid halvniosnåret tanken var att vi skulle få träffa Lenas och Jonatans hundar och rasta dem ihop en stund innan föreläsningen. Både Oselle, Flisan och Amanda var trevliga bekantskaper tyckte både jag, David och Zara. Zara var väl lite mer leklysten och burdus än de övriga, men inget som inte kunde korrigeras med en tillsägelse från Oselle. Försöket till lydnadsträning på eftermiddagen föll dock inte så väl ut, David var trött efter en lång dag och hade svårt att låta hundarna vara och det blev lite för mycket störning för både förare och hundar så vi fick ge upp efter ett ganska kort tag. Lena förevisade dock hoppet och apporten för ettans lydnad och jag har nu fler moment att variera lydnadsträningen med... ....bra...  ...fick faktiskt kört lite position och en platsligning oxå... ...och det funkade helt ok...  Fick även träffa Rixie och Rocco (hoppas jag kommer ihåg namnen rätt nu, jag brukar ofta få akut namnamnesi och hoppas att jag inte förolämpar Nettan eller Andreas nu) och blev akut valpsugen, de är bra söta de små liven...  Talade en stund med Kea ikväll också, han har gått över heltid till att jobba med polishunderiet länspolishundsbefäl tror jag titeln var... ...vi ska träffas en sväng på lördag och se om vi kan börja träna lite ihop, det kan bli spännande...

 

Gårdagen ägnades åt lite hembestyr - grovsopor till storskogen och två pallar pellets skulle bäras in. Däremellan la jag spår till Zara - ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Köttbullar var tionde meter och cirka 200 meter lång rakt spår (det blir mycket kötbullar det , det skulle Lasse Neij inte uppskatta alls nej). Zara gillade dock uppläget och var sugen på att fortsätta spåra efteråt.

 

I mediaplayern (tro det om du vill - kanske inte min vanliga grej men ändå...) Ken Ring med plattan Äntligen hemma, inte så illa som jag förväntade mig, man måste ju lyssna på lite olika saker...

I morgon fyller Noah sex år  ett faktum som han inte tänker låta oss glömma bort i första taget. Han är så oerhört förväntansfull den lilla plutten. Det kommer att bli lite familjefirande redan i morgon, presenter, köttfärssås och spaghetti och prinsesstårta är beställt och kommer att levereras. Jonas, Maria och kusinerna kommer på besök - trevligt.  Mindre roligt är hans beteende här hemma mot Annika när jag är iväg och tränar med Zara. Idag hade han slagit Annika i huvudet med en mugg när hon försökte hindra honom från att äta upp födelsedagsglassen. Mitt i allt detta börjar David fara illa - han är ångestfylld och tvångig och dagis sinalerar att de behöver hjälp att hitta bra strateier för att hantera honom. Varför kan inte livet bara vara lätt? (Jag vet det är patetisk slimebag varning på denna delen av dagens inlägg - men nog vältrat för nu...)

 

Träningen då? Man kunde se att kontaktövningarna redan gett visst resultat - kunde använda mig av dem när vi gjorde vissa övningar med stor störning. Bl.a. vid "Hissen" en övning där vi går in med fyra lösa och fyra kopplade hundar på en mycket liten yta och hundarna dels ska följa oss in och ut men även sitta fot under tiden man väntar i själva hissen. Zara tycker det är lite obehagligt att ha visa hundar så nära inpå sig framförallt om de är utom hennes synfällt. Men så länge jag junde hålla hennes uppmärksamhet fixerad vid mitt ansikte funkade det faktiskt bra. Men som sagt mer position och mer kontakt ska det bli. Jag tror att det kommer att löna sig vid många moment framöver. Men det tar tid att bygga upp uthålligheten. Kan dock börja märka att Zara trots (eller kanske tack vare) alltmer ökad träningsdos blir mer rastlös även här hemma. Måste tänkamig för så jag inte skapar en hund med behov som jag inte kan tillfredsställa. Annika börjar redan tycka att jag ägnar för mycket tid och tanke åt hunderiet, det är en skör balansgång det här...

 

Måste avsluta med att kommentera att mitt arbetslag precis blivit utvärderat med lite blandat resultat. På det stora hela taget var vi nog ok, kanske t.o.m bra men önskemålen från våra kunder var i vissa fall lite orealistiska i förväntningarna. Med ett undantag, min kära kompetenta kollega Lena som lyckats balansera hela kravbilden med den äran! Inte bara är du dktig på att träna hund och vara psykolog, du är också en fena på kundkontakter!!! Grattis!!!

Har dragit på mig höstens första lite mer rejäla förkylning. Sover dåligt, vaknar med sprängande huvudvärk och tjocka feta gröna slemklumpar i halsen . Fick föresten talat med handledare Yvonne och förklarat att en forskarutbildning för tillfället inte var kompatibel med vare sig mitt privatliv eller mitt arbetsliv. Hon accepterade väldigt kvickt och utan större diskussioner. Jag hade nästan förväntat mig utskällning och gnäll - blev faktiskt lite besviken innerst inne - så lite var alltså min insats värd  eller så var hon bara vänlig och respekterade mitt beslut... Igår fick jag föresten klippt gräsmattan för förhoppningevis sista gången denna säsong. Under tiden droppade det in SMS från Lena som var på tävlingsdebut med Flisan - 168,5 p och uppflyttning - GRATTIS !! Även om jag vet att du ville ännu bättre...

 

Idag har jag varit i Hultsfred och fått träningstips av Nettan och Co (mest Nettan då ). Vi körde först lite uppletande - här fattade Zara inte riktigt poängen med vad som skulle göras och jag tyckte inte hon var speciellt taggad inför uppgiften men jag får jobba motivationshöjande och på en enkel nivå. Typ kasta in pinnar och prylar i skogen som hon får hämta i samband med våra vanliga promenader.

 

Sedan var det dags för ett ganska kort och rakt köttbullegarnerat näringsspår - som vanligt när det är mat involverat så var Zara mycket spårningsmotiverad och jobbade på bra med nosen. Fortsatt läxa är att glesa ut kötbullarna till var tionde steg eller så + förlänga spåret lite, men utan några vinklar än så länge. Köra detta cirka tre gånger/vecka tills det sitter som en smäck, sedan introducera vinkel med mycket köttbulle i vinkeln osv.

 

Slutligen lite lydnad... ...började med platsliggning... ...men dels hade jag David med mig och dels var det en ny plats så det gick inge vidare alls  Nettan rekommenderade att köra plats med belastning dvs ha Zara kopplad och låta någon dra i kopplet men att hon ska ligga kvar. På så sätt kan man lära henne att ligga tyngre. Nettan kunde också konstatera att min lilla dam testar mig och driver med mig och att det kan vara dags att skärpa tonen mot henne. Jag har misstänkt detta men varit rädd att gå på henne för hårt, men det är bara att köra. Så nu Zara är sötebrödsdagarna över  

 

Därefter tittade vi lite på fria följet och jag fick tipset att bryta ner i tre delar position, kontakt och förflyttning. Jag ska fokusera position och kontakt och köra detta några gånger om dagen ett tag framöver tills det sitter ordentligt. Jag fick mycket tydliga och konkreta instruktioner/tips så nu känner jag mig väl rustad för fortsatt träning ett tag framöver...

 

I mediaplayern Radiohead med plattan In Rainbows - mycket bra och genomtänkt platta. Skönt sound!

Natten har varit stökig (inte av romantiska skäl ). Först kom 20-åringen vid kl ett och klagade över ont i magen hade han inte varit så stor så tror jag att han egentligen hade velat krypa ner och sova hos oss för tröst och trygghet . Vid tresnåret kom femåringen - som drömt en mardröm och framemot halvfem kom fyraåringen bara för att han kände för det och slutligen ville Zara ut vid halvsex. Så jag är tämligen trött (är ganska förkyld också). Funderar starkt på att hoppa av mitt forskningsprojekt - det är för omfattande för att det ska gå att kombinera med min ordinarie tjänst eftersom det är otroligt mycket att göra där just nu. Får se hur det blir - mentor Yvonne lär få tokspelet på mig i.a.f. .

 

Var nere på klubben och tränade tidigare ikväll. Dels skotträning. Nu sittande på femtio meters avstånd - inga problem. Snart dags att köra det på 30m under platsliggning. Har oxå börjat nöta snabba lägganden enligt en metod jag hittade i tidningen Hundsport + sitt från liggande. Zara fattar inte att sitt är samma sak när man utgår från liggande och stående. Men med godisstyrning gick det hyffsat. Håller oxå på att harva med fritt följ - här kan vi tala om myrsteg i alla bemärkelser - ibland är det tålamodsprövande att träna hund !

Ikväll var det småkyligt och blött när jag åkte till klubben för en stunds träning. Jag hade bestämt tid med Martin för att få hjälp med lite skotträning, det var första gången för Zara så jag var lite nyfiken på hur hon skulle reagera. Vi tog det på ganska långt håll (ca 200m) och under aktivitet, fem skott med oregelbundna men ganska långa mellanrum. Zara hejdade sig lite i sin pågående aktivitet och tittade efter ljudet men återupptog tämligen snabbt den tidigare aktiviteten. Får köra det här några fler gånger så hon vänjer sig, men inga större bekymmer skulle jag tro. Vi håller också på att lära in de första grunderna i linförighet (Jag vet det är sent eftersom Zara snart är 11 månader, men jag har bra haft henne sedan den 29:e juni och till att börja med var hon så skygg och kravkänslig att vi fick rådet att vänta tills framemot ettårsdagen med mer seriös träning. Känner jag behöver urskulda mig lite när jag ser hur långt "alla" andra kommit med sina hundar vid den åldern) Än så länge har Zara inte fattat galoppen men jag fick coachning om hur jag kan fortsätta träna henne - så det är bara att nöta. Det är likadant med ligg - hon har "jätteproblem", från början har jag (vilket kanske var ett misstag) lärt henne ligg genom att förstärka med en gest för att visa vad jag menar och nu förknippar hon gesten snarare än kommandot med beteendet och jag håller som bäst på att försöka jobba bort gesten. Det går åt rätt håll men inte så fort (många misstag har jag gjort i min okunnighet ) Jobbade även på inkallningar med Jossan och Ajo bredvid, funkade bra ända tills Jossan körde "bollbelöning" med Ajo precis bredvid oss - då flög Zaras fokus all världens väg och det tog tid att få henne fokuserad igen. Martin hjälpte sedan till att störa med boll då jag fortsatte att träna med Zara och det gick gradvis bättre. Jättebra att träna med lite stöd - mer sådant så ska det nog bli bra till sist hoppas jag . Idag kändes passet lite grand "som en dag på jobbet" och jag kan konstatera att Zara just klarar ett lydnadspass på någonstans mellan 20 och 30 minuter sedan måste vi syssla med något annat.

Så var det dags att åka ner på klubben och träna lite igen. De senaste gångerna har ju varit minst sagt halvdana - mycket tack vare löpet skulle jag tro. Idag kände jag igen min tjej igen, fast ändå inte. Hon kunde lugna ner sig trots mycket aktivitet runt omkring, men till skillnad från innan har hon idag ett gott självförtroende. Idag fick vi lite grundutbildning i clickerträning, men det kändes inte riktigt som vår grej, jag tycker dessutom att jag börjat med så många olika saker samtidigt just nu så jag måste gallra och prioritera lite. Närmaste fokus kommer att ligga på brukset helt klart. Idag körde vi lite olika moment med varierande grad av störning - vissa grejor funkade bra - andra funkade mindre bra. Inkallning i korridor 15m med sättande i fotposition i bägge ändar funkar i princip klockrent. Behöver slipa lite smådetaljer i ingången, svängen blir lite snäv innan sättandet och hon riskerar att komma lite snett. Sänk tempot och lite vidare sväng - hon går in lite för snabbt och kan ibland hamna ungefär en fot för långt bak. Men helt ok för tillfället. Sedan körde vi även sitt - stanna kvar med relativt hög störninsnivå. Instruktörerna jobbade aktivt på att få hundarna att bryta sitt sittande allt var tillåtet utom fysisk kontakt. Lockrop, lekinviter, direkta kontrakommandon det mesta funkade bra men när Martin skickade en tennisboll framför nosen på Zara när hon suttit i 3-4 minuter då gick det inte längre  Men jag tycker nog hon var ganska duktig ändå min tjej.

 

Glädjande nog så ska vi köra igång en lite mer organiserad träningsgrupp på torsdagar dels med stöd av våra instruktörer som själva kommer att träna sina hundar då också + att se om vi kan hitta någon intresserad träningspartner inför framtiden i gruppen. Jag kommer definitivt att haka på - ett bra initiativ tycker jag. Nu på torsdag har jag beställt lite skotträning så får vi se hur det går. Detta är nog det roligaste jag gjort på bra länge

I går kväll hörde jag plötsligt ett himla liv ute på gatan när jag var ute med Zara. Det var ett gäng barn/ungdomar cirka 6-7 st förmodligen gående i sjunde klass eller däromkring. De höll på med en skateboard och ett par av killarna försökte stajla sig för två tjejer. Först reflekterade jag bara helt vagt över vad som hände, men sedan hörde jag brottstycken av deras konversation och insåg att det var Noahs skateboard som han glömt på trotoaren som de höll på och "lekte" med. Jag gick fram till dem och frågade/påstod att om de hade hittat skateboarden trotoaren här utanför då var den förmodligen min sons och i samma andetag tackade jag dem för att de tagit hand om den och sträckte fram handen för att få tillbaka den. Då lämnade en av pojkarna över brädan i två delar med en frammumlad ursäkt och jag ifrågasatte varför de hade tagit sönder den. "Det var kul" svarade en annan av killarna. Jag undrade hur kul de trodde det skulle vara för min femårige son när han fick tillbaka sin bräda i två delar. "Vi brukar göra så med våra egna brädor då vi är arga" fick jag till svar. Jag gick muttrande därifrån. När jag berättade om händelsen på jobb idag fick jag frågan: "Hur vågade du gå fram och säga så till dem?" Dit hän har det alltså gått att folk tycker att man borde vara rädd för att tala med ungdomar som rör sig i flock. Synd om Noah tycker jag och onödigt som tusan av ungdomarna, men farliga var de knappast.

 

Såg igår att Patrick och Miriam varit på samma bruksläger som jag och Zara i Rosenfors, fast de var där fredag till lördag medan jag var där på söndagen. Men det känns onekligen som att "bruksvärlden" är ganska liten. Måste försöka träffa dem och snacka lite hund vid tillfälle,de verkar så otroligt kunniga de med. Jag känner att jag blivit väl mottagen i alla hundsammanhang än så länge och tycker det är otroligt spännande att lära känna min hund bättre. Samtidigt är det verkligen en helt ny kulturupplevelse för mig och jag känner mig ibland mycket bortkommen och osäker på vad som gäller och vad som är kutym i olika sammanhang. Ovant men spännande, ett helt eget språkbruk och helt egna referensramar för olika saker. Hoppas att jag vänjer mig. Fram till nu har det varit mycket tänka och känna efter vad jag vill och vad Zara kan tänkas kunna och behöva. Sakta men säkert håller en bild på att utkristallisera sig, om jag försöker sammanfatta vad jag vet (fått höra)  så här långt så blir det ungefär så här:

 

Jag har en energisk hund med mycket motor, god kamplust och mycket jaktintresse. Samtidigt är hon lite lättstörd och varvar då upp och blir okoncentrerad och "skällig". Hon har förmodligen med sig någon negativ erfarenhet från förra ägarna, men hon är idag trygg med mig och jag och hon har god kontakt (för det mesta). Hon är ingen vek tik och Nettans kommentar från lite bettövningar med Jimmie "jimmie skulle kolla henne..på med sele o lina o bitstock med snöre i....o jösses vilka fina bet rätt in i kroppen där fanns ingen osäkerhet i den övningen..Hon skötte sig kanon bra,bara att lägga mycket tid på lydnad o spår och låta henne vara med ute mycket,trevlig liten tjej var det". Jag har tydligen fått "ganska mycket hund" att tas med och av hennes vekhet mot mig återstår idag inte så mycket, visst hon vill fortfarande oftast vara till lags men hon är allt annat än strykrädd numera. Nu är det definitivt dags att börja köra mer organiserad träning. Inkörnings och lära känna perioden får nu börja ge vika för mer organiserad utbildning. Kommer att åka till Nettan så många söndagar jag bara kan och på hemmaplan ska jag lägga upp ett organiserat program med hjälp av Kea om han nu ställer upp. (Hans fru har redan lovat å hans vägnar så det ordnar sig nog ).

 

Jag har fått lite förfrågningar propåer om att det inte går att kommentera mina inlägg om man inte har ett eget live space och jag funderar på att lägga upp en vanlig hemsida istället, men gästboken som finns är för "allmänheten" använd gärna den tills vidare.

Vi hörs!

 

 

Fredagens samkväm på polishuset var riktigt trevligt, men jag börjar bli för gammal för sena festkvällar. Vi inledde med skytte. Först fick vi bara känna av hur det var att skjuta med Sig Sauern från 7m, en övning för att bekanta oss lite med vapnet. Vi fick även som kuriosa prova polisens gamla tjänstevapen Walthern och fick då också lära oss begreppet "walthertumme". Sedan var det dags för poängskjutning, fem skott på 3 m med enhandsfattning, 5 skott 10 m tvåhandsfattning, 5 skott 15 m på samma sätt och slutligen 5 skott på 20 m stående med möjlighet till att ta stöd mot en "pelare" med valfri hand. Vi civilister tävlade i en klass och poliserna varav två skjutinstruktörer tävlade för sig. Tro det eller ej men jag blev bästa civilist med 135 poäng, skjutinstruktörerna landade bägge på 185 poäng. Som avslutning fick vi prova att skjuta med polisernas insatsvapen MP5 med inbyggd ljuddämpare - ett roligt vapen att skjuta med. Därefter vidtog bastubad och kvällen avslutades med mat och dryck i ett lunchrum i polishuset - en trevlig kväll i goda vänners lag.

 

Lördagen var lite avslagen eftersom det blev ganska sent på fredagen. Noah var hos Mariana och Peter och jag och Annika tog med oss Zara och David och tittade på traktorrace i Döderhultsdalen. David var mest förtjust över att få provsitta ett par fyrhjulingar och Zara bevisade att hon är i behov av miljöträning. Hon drog i kopplet så jag var helt slut i armarna innan det var dags att åka hem.

 

Idag var jag, Noah och Zara i Rosenfors och hälsade på på ett bruksläger för att se lite grand hur man tränar skydd och få en bedömning på om Zara har någon potential åt det hållet. Hon fick sluligen (förvånande nog, med tanke på att jag uppfattat henne som vek) omdömet "naturbegåvning" och att attacksidan säkerligen inte skulle vara ett problem. Men jag fick också rådet att träna mycket lydnad och spår med henne och att vara noga med vilken figge jag valde för träningarna för att ha någon som kan göra rätt avvägningar hela tiden. Även idag var miljöträningen viktig, Zara har lätt för att gå igång, slita i kopplet och skälla. Hon fick ha sig en rejäl vattendusch för att lugna ner sig och sluta skälla. Jag vill lova att hon blev snopen av vattensprutet, men sen var hon faktiskt tyst och kunde till sist lägga sig ner och koppla av. Fick även höra att hon verkade trygg med mig och att hon också verkade arbetsvillig och att hon hade ganska lätt att varava ner efter träningsmomentet. Jag fick också höra att hon ändrat sig mycket sedan man sett henne på kenneln innan hon blev såld första gången och att en tjej som heter Emma hade funderat på att köpa henne, men backat efter som hon verkade för energisk/stirrig - alltså för mycket jobb. Nettan sa slutligen att hon nog var "mycket hund" som skule kräva en del träning för att må bra.  Det låter spännande - hoppas bara att jag inte tagit mig vatten över huvudet.