Gårdagen ägnades åt landstingspolitik, mot slutet med tema äldrevård, vilket ju är en kontrast till vad jag i vanliga fall sysselsätter mig med. Bland annat hörde jag på en bra föreläsning om det friska åldrandet (gerontologi) till skillnad på det "sjuka åldrandet" (geriatrik). Bl.a. fick jag med mig att 80% av befolkningen är friska fram till sex månader innan de dör. Det vill säga att mytbilden om den sjuka åldringen är betydligt överdriven. Bra gjort av Arne Sjöberg som höll föreläsningen.

 

På kvällen igår drabbades jag sedan av feberfrossa och en stor svullnad (den kändes åtminstone gigantisk för mig) på halsen. Jag gick och la mig vid sjutiden, låg sedan och skakade under dubbla lager täcken till någon gång mitt i natten då jag vaknade till av att jag var sjöblöt av svett. Så jag skalade av mig nåra lager kläder och ett extra täcke, somnade om och vaknade frisk men lite sliten i kroppen.

 

Idag har jag blivit intervjuad av två journaliststuderande som ska göra en ungdomsbilaga om känslor i Nyheterna. Vi får väl se hur det tar sig ut någon gång efter midsommar. I morgon vid lunch ska jag åka ner till skåne - en resa med tråkiga förtecken - min mamma har blivit sjuk och jag och brorsan ska åka ner och försöka stötta upp och fixa lite planeringar av praktiska ting kring hennes rehabilitering. Får se om det blir något bloggande under helgen - jag kan inte garantera något.

 

I mediaplayern: Bad Cash Quartet med bl.a. Monday Morning. Har du inte lyssnat tycker jag att du ska pröva, det är väl värt besväret.

Jaha, då var det ett tag sedan bloggen uppdaterades. Hur gick det då efter ensam torsdag??

 

På fredagen blev det "firmafest" i Klintemåla - faktiskt mycket trevligt. Jag satt uppe och snackade med Inge till kl fyra på morgonen, vilket är alldeles för sent för min del, eftersom jag har en inbyggd väcklarklocka och vaknar klockan sex ändå. Detta innebär att lördagen var "förstörd", vi var i.o.f.s. ute och promenerade i den vackra naturen, så förstörd är väl att vara gnällig i överkant, men trött var jag i.a.f..

 

Lördagen förflöt för övrigt lugnt, Inge kom förbi och vi åt middag här hemma sedan kröp jag till kojs vid elvasnåret, vilket är mer min stil. Men det är nästan obehagligt tyst utan de små och jag saknade dem faktiskt ganska mycket. På söndagen kom de så hem igen, jag och Noah mötte upp vid busstorget vid fem över åtta - ett kärt återseende.

 

Sedan var det dags för arbetsvecka igen - så snart är det dags att ta upp den filosofiska tråden igen. Läser just nu en bok av Owe Wikström som heter: "Aljosjas leende : om gudsfrånvaro, mystik och skönlitteratur : religionspsykologiska perspektiv" . Jag kommer garanterat att återkomma med citat och funderingar från denna mycket intressanta bok inom det snaraste. Har redan hittat mycket intressant från Bröderna Karamazov, vilken Wikström analyserar i sin bok. Bröderna Karamazov är väl en utav de böcker som jag läste i tidiga 20-års åldern som påverkat mig mycket och som definitivt hör till mina favoriter.

 

I mediaplayern: The Epoxies med plattan "Stop the future" - punkigt men melodiöst.

Så nu har Annika och David åkt till Malmö och Noah sover för natten så det är lugnt och tyst - men tomt. I morgon ska Noah till Peter och Mariana och vara där över helgen, så jag är gräsänkling tills på söndag. Lustigt nog så fantiserar jag mest om att få sova, läsa och slappa. Samtidigt får jag konstigt nog nästan lite ångest. Jag är så ovan vid att det är tyst och att ingen pockar på uppmärksamhet, annars kan jag minsann fantisera om att få en stund för mig själv. Men när det kommer till kritan så saknar jag familjen... ...man är bra konstig trots allt!

 

Jag är ju i.o.f.s medbjuden på en fest i morgon kväll - ja, jag får se hur jag gör...

 

Till detta avnjuter jag the Vertebrats med "Left in the dark" från samlingsplattan Be a Caveman - The best of Voxx garage revival (80s US garage punk). Kan varmt rekommenderas!!

Presentationen av resursskoleverksamheterna för politikerna blev inte särdeles jobbig, även om jag var oförberedd. Av sju anmälda dök två upp så det hela skedde i en avslappnad stämning, sedan kan man ju fundera över hur effektivt det är att boka upp mig i 75 minuter för denna information, när så få önskar delta. (Jag vill även passa på att tacka kollega Lena för utmärkt sammanfattning som jag kunde använda under presentationen)

 

Träffen med min handledare däremot kändes mer meningsfull, vi lyckades konstruera en bra början på metod- och resultatdelen och fick gått igenom en mängd preliminära datakörningar i SPSS, det ser lovande ut. Jag har periodvis varit lite orolig över "flumfaktorn" i detta projekt, men stringensen blir tydlig när vi börjar skriva och då är Yvonne (som handledaren heter) rakbladsvass och det är hon som håller mig på spåret (precis som det ska vara), alla spekulationer bannlyses och mantrat som upprepas är "Spekulera inte nu - håll dig nära data!". Jag känner att jag bestämt mig för att göra ett försök att bli formellt antagen till forskarutbildningen vid Linköpings universitet. Chansen att få forska på halvtid i två år med full betalning är för bra för att förfaras. Det roliaste är att jag känner att jag gör det för att jag har lust - inte för att meritera mig. Det är en stor skillnad i min attityd och jag trivs med den.

 

Dagens artist: Steely Dan med plattan "Pretzel Logic" - soft och behagligt.

Måndag kväll och här sitter jag och tycker synd om mig själv. Känner mig faktiskt riktigt eländig av min förkylning eller vad det nu är - förkylning låter så bagatellartat i jämförelse med hur jag tycker att jag mår.

 

Egentligen borde jag förbereda ett föredrag (eller kanske snarare en presentation) om våra resursenheter som jag förväntas hålla för våra politiker i morgon fm. Känner bara att jag inte riktigt orkar engagera mig just nu, jag får väl köra på frihand och hoppas på det bästa. Inga tjusiga ppt eller OH's här inte!

 

I morgon em ska jag sedan träffa min handledare i ett forskningsprojekt (som jag kanske orkar beskriva närmare någon annan gång), tanken är att vi ska börja skriva på den första artikeln efter att ha genomfört fas 1 och 2 av projektet. Inte heller detta är jag särdeles förberedd inför. Jag hade fått för mig att morgondagens möte var inställt, men nu i em damp det ner ett mail som avslutades med "Vi ses i morgon kl 13", jahapp - bara att gilla läget.

 

Elfelet är i.a.f. åtgärdat. På något sätt var micron i köket ihopkopplad med lysknappen på Noahs rum och då man plockat för många ampere ur samma krets hade någon ledning i Noahs lysknapp börjat smälta och därför släppt, med resultat att hela gruppen blivit strömlös. Nu har elektrikern kopplat om det hela så det funkar. Jag vågar knappas tänka på hur stor räkningen blir, för elektrikern fick rota runt en hel del för att lokalisera var felet fanns.

 

Jag låter gnällig idag - jag vet - men är man förkyld så är man

 

Till detta avnjöts en gammal hederlig artist från mina tonår: Mike Oldfield. Helt ok när man är lite seg.

Annika spelar tennis, David sover middag (vilket jag säkert får betala dyrt för vid läggningsdags ikväll) och Noah är hos Kerstin & Håkan. En lugn stund för mig själv -  alltså läge att uppdatera blogg och foton. På förmiddagen gjorde vi en liten utflykt till Vånevik - bedövande vackert. Både jag och David är dock lite kinkiga idag, för egen del handlar det om halsont och huvudvärk, men inget som inte kan kureras med en rejäl arbetsvecka!

 

I mediaplayern just nu: Deftones och plattan Adrenaline - suggestivt och tungt!

Igår kväll slocknade plötsligt internet - det var så vi upptäckte det - det mystiska elfelet. All el hörande till grupp 5 i vår "elcentral" hade upphört att fungera. Lätt som en plätt tänkte jag och bytte säkring, men inget hände. Tusan också dålig säkring tänkte jag och tog en ny - med samma klena resultat. Dubbeltusan felmärkt i centralen tänkte jag, men ingen propp verkade "ha gått". Jag provade metodiskt att byta propparna en efter en, men utan resultat. Elcentralen utanpå huset då, tänkte jag, men efter att metodiskt ha bytt även dessa säkringar utan resultat började jag fantisera om dyra räkningar från en eller annan elfirma. Inga tekniska kompisar har jag heller... ...tänkte dock att det nog är billigare att ringa på måndag än under jourtid, så med lite förlängningssladdar kors och tvär i huset funkar i.a.f. internet och de viktigaste lamporna så man har ledsyn åtminstone.

 

Efterspelet till Denniz nästan påbörjade modellkarriär pågår för fullt. I gårdagens OT stod att läsa om fler som blivit lurade och i dagens tidning uppdagas att Rolf Moberg är en bedragare. Nu står Denniz i valet och kvalet - skall han vara med och stämma Moberg på pengar för uteblivet Londonjobb eller ska han skriva och försöka bryta sitt kontrakt mot att han inte kräver pengar för det uteblivna jobbet. Denniz känner sig så klart lurad och tycker det är pinsamt inför kompisarna att han trodde att han skulle bi modell. Men samtidigt tar han det ganska coolt och jag är ite imponerad av hans sinnesfrid.

 

Annars så har jag (nåja - hustrun och jag)  städat garaget och högtryckstvättat golvet samt ställt tillbaka alla sakerna fast prydligare. Allt ackompanjerat av en strålande sommarsol - skönt!

 

Till detta skrivande har jag lyssnat på Klaxons "Myths of the near future", det står under rock på allmusic, men nog anar jag även en del synthinfluenser. Trevligt.

Jaha då har Noah provat den nya medicinen i ungefär en vecka. Igår var vi på BVC för att kontrollera vikt, puls och blodtryck. Vikten var plus/minus 0, pulsen 64 och blodtrycket 80/41 (ja, hon sa faktiskt så). förmodligen är blodtrycket felmätt eftersom han hade typ 110/80 förra gången vi mätte och hans medicin kan ha blodtryckshöjning som biverkning - inte tvärtom. Dessutom - spekulerar jag - hade hans blodtryck varit så lågt, då borde han ju svimma av med jämna mellanrum, och det gör han ju inte. Således kan vi konstatera att Noah tycks klara sig utan biverkningar - sköönt! På plussidan kan konstateras att han verkar lugnare och mindre lättdistraherad både hemma och på dagis, så här långt är således Ritalin en framgång.

 

Själv fick jag spelat lite tennis på eftermidagen, det blev mycket springande för min del. Ulf kan vara riktigt elak ibland med mycket stoppbolar och om man till äventyrs hinner upp dem så svarar han med en välplacerad lobb - frustrerande - men karaktärsdanande.

 

Dagens Corneau citat: "Det har stora fördelar att betrakta händelser som om de har mening, för därigenom upphör man att vara offer och träder i stället in i en värld av ansvarstagande och frihet." Detta citat hjälpte mig att lösa upp en pesonlig gordisk knut. Ett av mina mantran under senare år har varit att saker inte behöver ha en mening, att det faktiskt finns saker/händelser som är totalt meningslösa och att ett av människans stora problem är hennes oförmåga att handskas med meninsglösheten. Detta var en reaktion mot att jag tidigare i alla lägen hurtfriskt mässat att "Det är säkert någon mening med det!". Detta hurtfriska mässande fick sig en törn när jag konfronterades med en del riktigt tragiska livshistorier när jag jobbade extra på psyket i Malmö. "Ja, säg du till incestoffret att det var säkert någon mening med det!" Jag blev alltså rejält desillusionerad. Men det här "som om" citatet för att skaffa sig kontroll över olika saker - det gillade jag, och det känns faktiskt användbart.

 

Till detta har jag avnjutit James Browns listettor - sköönt gung alltså!

Igår gick det inte att logga in vare sig på MSN eller på denna sidan, så alla ni som hade hoppats på ett spännande inlägg från mig blev besvikna. Just nu är jag hemma med David som har ont i halsen, Annika jobbar ju bara ett par timmar på morgonen så det blir till att åka till jobbet senare istället. Nåväl, jag återkommer när andan faller på...

Så här på våren (som om det aldrig hände annars!) brukar jag drabbas av perioder av introspektion och självkritik (förhoppningsvis blandat med en viss självutveckling också) och just nu har jag funnit inspiration av (hör och häpna - ni som tror att ni känner mig) en jungiansk analytiker vid namn Guy Corneau (Kanadensare) och hans bok "Kroppen och själen i balans - Om sjukdom, lidande och läkning". Ett lösslitet citat som rörde vid något inom mig löd: "En vuxen vet av erfarenhet att han inte sjunker i andras aktning om han fattar ett autentiskt beslut, liksom att tillfälliga spänningar med tiden avtar - men det vet inte barnet". Just det här med att fatta autentiska beslut tyckte jag kändes viktigt. Jag tolkar det som om man behöver vara autentisk för att fatta autentiska beslut. Att vara autentisk skulle då enligt min mening vara att vara i samklang med sig själv - att vara ett med sina beslut - att vara ärlig och äkta - utan försvar. Att våga blotta sig själv och vara sårbar, att visa sig själv utan rädsla för vad andra kan tycka. Det där kändes som viktiga tankar för mig just nu. En uppmaning att stanna upp och betrakta mig själv, mina beslut och mina prioriteringar i livet. Livet har gått fort, alltför fort, alltför länge - jag behöver stanna upp  och ge min själ en chans att komma ikapp.

 

Corneau berör också kärlekens och de goda relationernas läkande kraft, han refererar till åtskilliga studier som bl.a. visar dramatiskt ökad överlevnadsfrekvens vid olika cancerformer för patienter som fick samtalsstöd och hjälp att bilda nätverk med likasinnade. Det här att kunna dela sina erfarenheter med andra och känna att man finns i ett sammanhang där man både kan ge och få stöd. Att ens existens spelar en roll.

 

Allt detta känns viktigt för mig just nu. Tidigare i livet (livet innan jag blev psykolog) var jag på ganska god väg att fatta och tillämpa dessa principer, men jag har haft svårt att integrera dem med min utbildning och min psykologidentitet. Jag har varit rädd för att det skulle vara ovetenskapligt och har låtit pendeln svänga välldigt långt i riktning mot hårda kvantifierbara data och medicinskbiologiska förklaringsmodeller. Inte för att jag förkastar dessa modeller nu, men på det personliga planet behöver jag mer. Jag har alltid varit intresserad av såväl religion som filosofi och psykologi, jag har ett eget inre behov av integrativa synsätt och förklaringsmodeller för att vara i harmoni med mig själv. Just nu känner jag att jag vågar bejaka den impulsen och det känns faktiskt spännande.

 

Ikväll har Espers och deras  CD "Espers II" ackompanjerat mitt knattrande vid datorn.

Jaha så var helgen över för denna gång och första arbetsdagen kom med ett ymningt snöfall Usch och fy, om det tycker jag inte. Jag har tillbringat merparten av denna dag på en av kommunens högstadieskolor med att gå igenom "elevärenden" av akut eller åtminstone halvakut karaktär. Jag blir bekämd av att så många ungdomar mår så dåligt. Något måste vara fundamentalt fel på samhällelig nivå när det psykiska illamåendet slår så hårt mot så många.

 

På kvällen har jag suttit och gjort en "Word-version" av Annikas handskrivna följebrev till vår förnyade ansökan om vårdbidrag för Noah. Även detta kan kännas lite beklämmande eftersom fokus i en vårdbidrags ansökan ju är barnets utökade behov av tillsyn på olika sätt. Med andra ord fokuserar man på allt som är jobbigt och "avvikande", men vi vågade oss även på att inkludera lite positiva saker för att balansera bilden.

 

Under tiden som jag pysslat med detta detta har jag lyssnat på lite musik bl.a. Andreas Tilliander och familjen från Hässleholm. Faktiskt en ny bekantskap för mig, som jag första gången hörde talas om i Musikbyrån på påskaftonskvällen. Riktigt trevligt måste jag säga - jag tycker om att upptäcka ny musik. Just nu lyssnar jag på lite mer mainstreamiga R.E.M. Jag tycker mycket om sångaren Michael Stipes sköna röst och han blev definitivt coolare då han rakade av sig håret.

Idag hade vi besök av Dion och hans pappa Jeton. Dion är Noahs kompis från dagis. Noah vaknade halvsju full av förväntan inför Dions besök. Dion kom vid framemot elvatiden och sedan umgicks vi hela dagen. Bland annat var vi ute vid äventyrsbanan där barnen fick åka traktor med Inge. Inge du är en mycket kär vän till familjen och vi tackar dig för att du alltid ställer upp. Barnen har fått många fina upplevelser tack vare dig. Förutom lek och utflykter har det varit en dag i ätandets tecken. Annika har tillbringat nästan hela dagen framför spisen och tillagat den ena läckerheten efter den andra. Du är fantastisk älskling!

Ikväll hade vi bjudit hem föräldranätverket för barn med autism eller autismliknande tillstånd. !5 pers, representerande sex familjer varav ett gäng barn dök upp. Trevlig stämning vart det i.a.f. och alla banen lekte/umgicks utan svårigheter i över två timmar - imponerande och glädjande. Det gav definitivt mersmak. Förutom att ha trevligt kom vi till beslut om att tillsätta en iterremistisk styrelse med uppdrag att bilda en lokalavdelning av riksföreningen autism. Jag tog på mig rollen att vara sammankallande och att skaffa lite info om hur man går tillväga. Det ska bli kul, sedan får vi se om jag lyckas i min ambition att inte ta på mig för mycket framöver. Jag kan tänka mig att ha en lite mer tillbakadragen roll i denna lokalavdelning. Men som sagt det bestående intrycket av denna kväll är SUCCE! Jätteskönt, men om inte Annika vågat chansa på att ta det på hemmaplan så hade det inte blivit något - för jag hade aldrig vågat. Skönt att ha en hustru som är social ingenjör!

Igår hade så receptet på Ritalin trillat in i apotekets burk så på lunchrasten hämtade jag hem den första burken. Eftersom denna medicin ska tas på morgonen fick första dosen vänta tills idag. Noah svalde sin kapsel utan bekymmer men någon skillnad har vare sig vi eller förskolan märkt, möjligen är han något rastlösare än vanligt nu på kvällen och han har inte ätit så mycket. Vi får väl se hur det hela utvecklar sig, biverkningslistan är ju tämligen enorm. Jag kan inte hjälpa utan att jag tycker det hela är lite obehagligt framförallt den där delen om att det egentligen inte är utprövat och godkänt för barn under sex år. Det känns lite grand som om man experimenterar med sitt  eget barn... Ja vi får väl se hur det blir...

 

På den positiva sidan denna dag var att resursskolorna/avdelningarna verkar vara räddade i det nya budgetförslaget från BUN. Tydligen hade man räknat fel på något sätt, märkvärdigt tycker jag, lite bättre koll på siffrorna borde man ju ha. Men jag är glad att det slog på detta hållet denna gång.

Jaha, då har vi varit och träffat doktor Helena i Kalmar. Att ta ställning till var som jag misstänkte medicinering med något metylfenidatläkemedel, valet stod i princip mellan Concerta och Ritalin, men av någon för mig fortfarande oklar anledning föreslog doktorn Ritalin. Motivet var att Ritalin även fanns som tabletter vilka då var möjliga att dela, men samtidigt har tabletterna inte depotverkan vilket kapslarna har så hon skulle skriva ut kapslar ändå... ...ja, jag hängde inte riktigt med. Däremot var jag lite fundersam över om hans kongenitala hypotyreos på något sätt skulle vara kontraindicerad behandling med metylfenidat. Då hade hon glömt att han hade detta problem, men efter lite eftertanke och slående i FASS kom hon fram till att det var lugnt. Uppenbarligen är metylfenidat helt symtombehandlande och tar ingen hänsyn till etiologi. Som jag nämnde igår hade jag tänkt ställa lite frågor om CH, som hans sköldkörtelproblem förkortas på amerikanska. Men även denna doktor var tämligen ointresserad av att diskutera detta. Hon bara konstaterade att det hände att CH hade neurologisk påverkan ibland och att denna påverkan understundom kunde bestå i symtom liknande de som Noah har. Samtidigt sa hon att det var omöjligt att avgöra vad som var vad... ...sannolikt är det bara jag som förälder som har ett behov av att veta. Jag får väl forska vidare på egen hand. Nåväl, läkarbesöket avslutades med att Helena sa att hon skulle skicka iväg ett e-recept som jag kunde hämta ut på valfritt apotek, samt att vi skulle kontakta barnmottagningen i Oskarshamn för att få hjälp att följa upp blodtryck och vikt då dessa kunde påverkas av Ritalin. När jag så kom till apoteket after arbetsdagens slut så fanns där inget recept - konstigt, men vi får väl ringa Helena i morgon. När jag sedan slår upp Ritalin (se den ovanstående länken) så ser jag att läkemedlet är godkänt för barn över sex års ålder, Noah fyller sex den 24:e oktober. Undrar om det kan ha hakat upp sig av denna orsak och lite konstigt att Helena inte informerar om detta. Jag börjar bli smått paranoid på läkare. Fortsättning följer...

Lördagen kom med strålande väder så vi beslöt oss för en liten utflykt och tog med oss Inge och en picknickkorg till Uvö. Det var länge sedan som jag och Annika gjorde något tillsammans med barnen, vi tycks ofta bli uppdelade. Hur som helst var Uvö vackert i den strålande vårsolen. Inge hade med sig kastspöt och gjorde några lama försök att bärga en öring, men av detta blev det inget. På kvällen däremot stundade en viss dramatik. David somnade vid åttasnåret efter att ha varit ute och lekt större delen av dagen. Vid halvniosnåret vaknar han hysteriskt gråtande och kvidande. Aj, aj!! skrek han om och om igen. Det tog ett tag att förstå att det var handen han hade ont i, men så fort vi försökte titta närmare på den skrek han panikslaget och smärtfyllt. Annika ringde sjukvårdsupplysningen och vi fick beskedet att vi skulle inställa oss kvart över nio. David fick lite flytande Alvedon och lockades med att få sitta i framsätet med mig för att Annika skulle kunna vara hemma med Noah. På akuten var det lute körigt så vi kom inte in förrän vid pass kvart i tio. Då hade David nästan somnat och läkaren som undersökte honom kumde inte hitta något fel. Vi vet fortfarande inte riktig vad det var frågan om. David sov oroligt under natten och har undvikit att använda sin onda hand under större delen av denna dag också.

 

Söndagen även den med strålande väder. Jag stack ut och sprang 5 km på morgonen och åkte sedan till Cheapy och Statoil i nu nämn ordning och provianterade bilvårdsprodukter och träolja till trädgårdsmöblerna. Så nu är bilen tvättad och vaxad och trädgårdsmöblerna blänker i vårsolen. Det är inte utan att man känner sig lite nyttig (för att inte säga duktig).

 

Nu funderar jag lite över morgondagen. Jag ska med Noah till hab i Kalmar för att träffa hans läkare. Förmodligen ska vi diskutera om Noah ska börja med Concerta eller inte. Min och Annikas tanke är att vi kan prova så får vi se hur det går... Jag har även undersökt databasen Elin på jakt efter artiklar om Kongenital Hypothyreos som är det vetenskapliga namnet på att vara född utan sköldkörtel. Jag hittade ganska många artiklar och inser att det är så mycket jag inte vet om detta tillstånd. Tänkte försöka läsa in mig lite ikväll så jag kan ställa lite frågor till Helena (som läkaren heter) i morgon.