Då var arbetsveckan slut för denna gång och för en gångs skull tänkte jag undvika att arbeta denna helg. Fick bytt till sommardäck och tagit fram dynorna till utemöblerna efter jobbet idag. Våren närmar sig och jag njuter.

I dag har det varit en lång och tämligen intensiv dag.  Fullbokad med möten, samtal och testningar t.o.m. på lunchen. Jag hann även med ett utvecklingssamtal angående min näst yngste son Noah. Noah är fem år och har AD/HD med autistiska inslag och går på en resursförskola. Denna resursavdelning har helt fantastisk personal. De är varma och härliga samtidigt som de är oerhört profesionella i sitt arbete med barnen. Noah har mått fantastiskt bra och utvecklats mycket under sin tid på Larven som avdelningen heter. Nu förs det en diskussion i kommunen om att barn- och utbildningsförvaltningen måste spara ett antal miljoner för att få budgetten att gå ihop. I förslaget finns givetvis att man ska dra ner på just resursavdelningar och speciallärare i kommunen. Neddragningar som slår skoningslöst mot de svagaste i vårt samhälle. Vi är några föräldrar som gått samman i ett föräldranätverk som ligger under FA. Syftet är att stärka varandra i vår roll som föräldrar samtidigt som vi vill arbeta opinionsbildande i vår kommun. Det finns fortfarande en del att göra på detta område även om Oskarshamn ligger förhållandevis väl till på detta område. Men då blir man så klart orolig när det börjar pratas om nedskärningar.

 

Jag är även politiskt aktiv i kristdemokraterna, mitt politiska engagemang har också sitt ursprung i mitt engagemang för framförallt barn- och ungdomsfrågor. I kväll hade vi möte med vår distriktsstyrelse och jag känner tydligt att jag rör mig på en spelplan där jag inte riktigt kan reglerna ännu. Jag ser fortfarande på detaljnivå och är oerhört medveten om omedelbara behov. Den politiska processen är ur detta perspektiv både långsam och omständig. Ibland undrar jag om jag är skapt för den processen. I andra sammanhang är jag van att ta plats och veta vad som ska göras och har ofta väl underbyggda åsikter om olika saker. I den politiska världen känner jag mig bortkommen och förvirrad bland alla taktiska och strategiska överväganden där så oerhört mycket handlar om positionering och att skaffa sig makt för att kunna påverka i realiteten. Samtidigt inser jag ju att vårt demokratiska system fungerar så här och jag är en människa som inte tror på att gnälla om jag inte är beredd att försöka göra något själv. Så jag tänker försöka lära mig detta spel så gott jag kan och om jag inte lyckas på några år så får jag väl finna mig andra vägar. Men tillsvidare kämpar jag på - jag brinner ju för mina frågor.

Idag på eftermidagen har jag tillbringat lite tid med tre fantastiska ungdomar i 22-års åldern. Dessa ungdomar har kommit till vår kommun för att delta i ett projekt med syftet att minska ungdomsfylleri på stan bl.a. genom att erbjuda alternativa aktiviteter och genom att bygga goda relationer till ungdomarna i stan. Jag är en av kommunens representanter i projektet och har haft förmånen att få arbeta med dessa "Shalom-fältare" i snart två terminer. Shalom-fältare är kanske en titel som kräver lite extra introduktion - shalom kommer av att de har sin utgångspunkt missionsbåtsföreningen shalom som är knuten till missionskyrkan i Oskarshamn och fältare syftar till att de jobbar på fältet. Det är otroligt inspirerande att se och höra deras glöd för arbetet med ungdomarna det är sådant som gör det kul att gå till jobbet. Att jag dessutom kan kombinera min psykologprofession med min kristna livsåskådning gör ju inte det hela sämre.

Så har ännu en dag kommit och gått... ...de små barnen är nattade och sover sött. Lyckligt skattad känner jag mig för min familj. Det är nu det ska vara dags för vuxentid - vilket uttryck egentligen - men ni vet den där tiden man kan ta för sig själv då dagens vedermödor äntligen är avklarade. Men jag måste tillstå, jag är för gammal för vuxentid... ...för när jag har vaknat, lämnat barnen på dagis, arbetat en hel dag, hämtat barnen på dagis, lagat mat, plockat undan och diskat samt nattat de minsta... ...så inte orkar jag med så mycket mer... det blir att häcka framför datorn en stund, innan jag går och lägger mig. Jag längtar tillbaka till kraftfullare dagar... ...men våren är i.a.f. på gång och det känns skönt!

Seg måndag - till stor del tack vare sommartiden, jag tycks aldrig kunna vänja mig vid denna timme tidigare att gå upp. Högt tempo på jobbet som vanligt och i kväll är det KPA möte - ingen rast ingen ro, så man får ta det med ro.

Länge sedan jag bloggade nu... får se vad ambitionsnivån kan vara denna gång. Sannolikt inte särdeles hög men vem vet?? Kanske kan inspirationen komma åter. Svårt med tiden bara då man lever hektiskt småbarnsliv...